sodunaK
Det är inte rätt, men det finns inget annat jag kan göra. Jag har väldigt sällan varit med om att gå i samma motvind som nu, jag vet inte ens om jag har gjort det förut. Jag vet inte heller om jag ska säga ngt om det. Är det rätt att fortsätta på samma väg eller är det rätt att ta första avfart? Trots motvinden, stormen. Är det rätt att följa hjärtat eller hjärnan? Är det själviskt att vara omtänksam mot sig själv? Eller är det så man tar hand om sig själv?
Om igår hade varit för ett tag sedan hade förmodligen även jag ryckt på axlarna och sagt, det är lugnt, det går över. Men inte nu, jag behövde inte pricken över i:et. Jag behöver en ström som följer mig. Jag behöver lite tur, men det är klart.. utan självinsikt, utan självförtroende hur ska då turen komma? Hur ska då framgången komma? Hur? Det kanske är jag som borde ha en valler häst och vara ute i skogen och filosofera. Det kanske är det och endast det jag duger till. Det är den känslan jag har nu.
Jag behöver någon(t) som för mig på rätt bana, rätt tankesätt. Jag gör verkligen det. Jag vet inte om det hjälper att jag har insett det själv. Men jag vet hur det gick sist, så jag antar att jag vet hur det kommer att gå denna gång. Om inte någon(t) kan visa mig rätt väg att gå.
Imorgon ska jag göra mitt bästa för att ta mig ur sängen på morgonen. Jag ska verkligen göra mitt allra bästa! Har tänkt tanken att åka till WallE på förmiddagen innan jag börjar jobba så att jag slipper åka till honom då jag slutar jobba. Då kommer det var ont om tid och mörkt. Fast det är klart, det kommer det vara på morgonen också. Jobbar iaf mellan 09-18, rider/tränar mellan 1930-2030, kanske även rider i sista gruppen om jag inte har ngt bättre för mig. Har ju en del gånger att rida igen. Om jag nu inte kan göra det ngn måndag framöver.
Sandra 06 - Kir Royal e. Kanudos xx
Minnen, oförglömliga minnen. Vill, vill inte, vill, vill inte ?!
Kommentarer
Trackback